. . http://www.cogninova.com
../links/nobel2014.htm ../links/wrap.php?u=nobel2014.htm&t=1506345958 #z

Nobel 2014 http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=406&grupp=21554

Nobelpriset i kemi http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=406&grupp=21554&artikel=5985341

= Årets kemipris går till Eric Betzig, Stefan W Hell och William E Moerner för utveckling av superupplöst fluorescensmikroskopi. Med hjälp av flourescerande molekyler har de kringgått gränsen för en upplösning bättre än halva ljusets våglängd, enligt motiveringen. – Jag såg honom, han log, säger en kollega till en av Nobelpristagarna, Stefan Hell, i tumultet efter tillkännagivandet. Fluorescentmikroskopi är en teknik som används i många labb världen över. Den höga upplösningen medför bland annat att det exempelvis är möjligt att se enstaka proteiner i nervceller. Metoden bygger på att mikroskopet har två olika laserstrålar. Den ena stimulerar flourescerande molekyler att lysa, den andra släcker ner all flourescens utom den i en nanometer stor volym. – Med den här tekniken kan man följa en proteinmolekyl som rör sig inne i en cell, säger Gunnar von Heijne, professor teoretisk kemi till Vetenskapsradion.

Kemipriset för utveckling av supermikroskop http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=406&grupp=21554&artikel=5985497 Eric Betzig, Stefan Hell, William Moerner får Nobelpriset i kemi. De får priset för sin forskning inom superupplöst mikroskopi, som med hög precision gör det möjligt att se enskilda detaljer på nanonivå. Publicerat onsdag 8 oktober kl 11:09 Dela De tre forskarna får priset för utvecklingen av superupplöst fluorescensmikroskopi, en teknik som används i många laboratorier världen över och som ersätter och kompletterar ljusmikroskopet. "Länge har ljusmikroskopin hämmats av en förmodad begränsning: att det aldrig skulle gå att nå en upplösning bättre än halva ljusets våglängd. Med hjälp av fluorescerande molekyler har 2014 års Nobelpristagare i kemi snillrikt kringgått denna gräns", lyder Nobelkommitténs motivering till årets kemipris. – En rolig sak med det här priset är att det är väldigt tvärvetenskapligt. Det är kemi och fysik i en intim kombination med tillämpning inom biologi och biomedicin, säger Gunnar von Heijne, professor teoretisk kemi och ledamot i Nobelkommittén, till Vetenskapsradion. Kemipristagarna belönas för att de har utvecklat mikroskopi till nanoskopi. I korthet innebär metoden att forskarna "krympt" nivån för vad som numera kan ses i ett mikroskop. Men det innebär inte att det traditionella ljusmikroskopet blivit omodernt. – Nej, tvärtom, det har blivit ännu modernare eftersom man kunnat utveckla tekniker som gör att man kan se mycket finare detaljer nu. Ett vanligt ljusmikroskop har haft en tydlig fysisk gräns för vilka detaljer som kan urskiljas. En bakterie har exempelvis kunnat avbildas, men det har inte varit möjligt att se inuti bakterien. Celldetaljer har dock kunnat urskiljas med hjälp av elektronmikroskopi. Men det har krävt att cellen dödats och skivats upp. Det är inte längre nödvändigt för att kunna följa pågående processer inne i en levande cell. Den höga upplösningen i supermikroskopet medför bland annat att man inom biologi nu kan se mycket fina strukturer, exempelvis enstaka proteiner i nervceller. – Med den här tekniken kan man följa en proteinmolekyl som rör sig inne i en cell, säger Gunnar von Heijne. Pristagarna möjliggjorde denna detaljprecision genom att i flera steg bygga vidare på tekniken att föra in molekyler i en cell, som därefter blir belysta utifrån. De fluorescerande molekylerna lyser då som svaga lampor. Genom att ta en stor mängd bilder av fler molekyler kan informationen läggas ihop. Då framträder bilder av cellen med större skärpa och noggrannhet.

Nobelpriset i fysik http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=406&grupp=21554&artikel=5983766 Nobelpriset i fysik delas i år mellan Isamu Akasaki, Hiroshi Amano och Shuji Nakamura. De får priset för sin uppfinning av blå ljusdioder som möjliggjort ljusstarka och energisnåla vita ljuskällor. Blått led-ljus var något som tidigare saknades. Om man kombinerar det med grönt och rött får man vitt ljus som har bra energieffektivitet, konstaterar Per Delsing, ordförande i Nobelkommittén för fysik. - Det känns otroligt, sade en av fysikpristagarna Shuji Nakamura som forskar vid University of California. Energisnåla blå ljusdioder beskrivs som mycket viktigt för klimatet eftersom det minskar energiförbrukning för belysning stort.

Ljusexperiment kan ge fysikpriset till dansk forskare http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=406&grupp=21554&artikel=5984046 Kanske ger man årets Nobelpris i fysik till dem som inte fick förra årets - alltså till experimenten vid Cern som hittade Higgspartikeln. I så fall troligen till deras talespersoner, Atlasprojektets Fabiola Giannotti och Joseph Incandela, som var talesperson för det andra experimentet CMS, när Higgspartikeln hittades. Om inte, tror jag på något som har med märkliga experiment med ljus att göra. Kanske heter en pristagare Lene Hau. Den danska professorn har lyckats att först bromsa ljus till cykelfart. Sedan stanna det helt, hålla kvar det lite och släppa iväg det igen. Och att omvandla ljus till materia och tillbaka till ljus igen. Det här sägs kunna få betydelse för utvecklingen av en kvantdator och av supersäker kvant-kryptering. Men det gäller många av dem som tippas som fysikpristagare i år. Så oavsett om pristagaren heter Lene Hau idag eller inte är det troligt att vi får höra om ljuspartiklar, om kvantdatorer och om kvantkryptering vid lunchtid idag. Camilla Widebeck

Kemipriset kan handla om proteiner http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=406&grupp=21554&artikel=5984917 Det kan bli ytterligare en kvinna som får ett Nobelpris i år om kemipriset handlar om hur proteiner ska vecka sig rätt. Det är den tredimensionella formen hos proteinerna som avgör hur de fungerar. På bild ser de ofta ut som spagettinystan, men det spelar väldigt stor del vilka delar av nystanet som hamnar på utsidan och kan reagera med andra molekyler. Susan Lindquist, USA, kan få dela priset med Franz-Ulrich Hartl, Tyskland och Arthur Horwich, USA, för upptäckter om hjälpproteiner som ser till att det här blir rätt. De har också studera det här i jästceller, en sorts levande provrör.

Medicinpriset kan stimulera forskning om hjärnan http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=406&grupp=21554&artikel=5984084 Måndagens Nobelpris i fysiologi eller medicin gick till tre forskare som tillsammans har upptäckt hur vårt lokalsinne fungerar. Publicerat tisdag 7 oktober kl 06:00 Dela Det handlar om celler i två delar av hjärnan som tillsammans bildar två typer av inre kartor som vi behöver för att kunna hitta. John O'Keefe upptäckte platscellerna som fungerar som en inre karta, och det norska paret May-Britt och Edvard Moser har upptäckt rutnätcellerna som ger oss avstånd och riktning mellan olika platser. Lars Nyberg, professor i neurovetenskap vid Umeå universitet, är kollega till paret Moser som han mött genom åren. Och de ligge fortfarande i forskningsfronten för området, menar Lars Nyberg, – På ett plan kan man tänka att är det inte färdigutforskat men de har ju tagit det här med hjälp av innovativa tekniker till nya framkanter hela tiden. Så jag tror inte att vi har sett det sista av dem för att de har fått Nobelpriset, säger Lars Nyberg. Priset handlar om en grundläggande förståelse för hur våra hjärnor fungerar, men det har också koppling till sjukdomar där minnet och förmågan att hitta påverkas. Agneta Norberg som är professor i neurologi vid Karolinska institutet berättar att det är just de här områdena i hjärnan som ofta påverkas tidigt hos alzheimersjuka, och att problem med att hitta och känna igen sig ofta är tidiga symptom på sjukdomen. - Jag kan tänka mig att dagens Nobelpris kommer att stimulera en ökad forskning kring de här cellerna i den mänskliga hjärnan, och att man då även är intresserad av att titta på hur olika hjärnsjukdomar påverkas. Alzheimers har nämts, Parkinsons sjukdom har nämts och en del andra, säger hon. Reportrar: Torill Kornfeldt och Petra Olsson

Medicinpriset för hjärnans gps http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=406&grupp=21554&artikel=5982104 John O'Keefe, May-Britt Moser och Edvard Moser får dela på Nobelpriset i fysiologi eller medicin. Priset i år handlar om grundforskning för att förstå vårt lokalsinne och hur det fungerar. Publicerat måndag 6 oktober kl 11:30 Dela De tre forskarna belönas för sina upptäckter av celler som skapar ett positioneringssystem i hjärnan. – Det var överraskande. Ingen av pristagarna har exempelvis tilldelats andra stora priser, exempelvis det amerikanska Lasker-priset, säger Vetenskapsradions medicinreporter Annika Östman. Alexandra Boss, föreståndare för Sainsbury Wellcome Centre for Neural Circuits and Behaviour på University College, har talat med sin chef John O'Keefe flera gånger under måndagsförmiddagen. – Det har blivit korta samtal eftersom många ringer hela tiden. Priset var oväntat men välförtjänt, säger hon till Vetenskapsradion. Mindre överraskad är Martin Hägglund, post-doc i May-Britt Mosers och Edvard Mosers forskargrupp vid Norges teknisk-naturvetenskapliga universitet i Trondheim. – Jag har absolut trott att det skulle kunna ske. Jag började i labbet för att de gör ett fantastiskt jobb, säger Martin Hägglund. Priset i år handlar om grundforskning för att förstå vårt lokalsinne och hur det fungerar. Pristagarna har studerat var i hjärnan människans "inre gps" är lokaliserat. Kortfattat kan det här beskrivas som att hjärnan bildar två olika kartor för att vi ska kunna orientera oss rumsligt. En karta är uppbyggd av så kallade platsceller. Platscellerna upptäcktes 1971 av John O'Keefe, professor vid University college i London. – Det här cellerna gör att vi kan hålla ordning på var vi är någonstans. Vi tänker inte på det hela tiden, men det är viktigt att veta var vi är i ett rum och hur vi kan hitta till någon annan plats, och att vi kommer ihåg det här, förklarar Urban Lendahl, professor i genetik vid KI. Paret Moser belönas gemensamt för sin forskning om rutnätceller, eller grid-celler. Dessa celler skapar en annan karta, ett koordinatsystem som hjälper till att ta ut avstånd och riktning. Rutnätceller och platscellerna samverkar genom nervkopplingar till varandra. Tillsammans bildar de utgångspunkten för att vi ska förstå var vi befinner oss, och hur vi ska röra oss mellan platser. – Det vi nu belönar är hur man integrerar de här systemen. Det här sker på en hög nivå i hjärnan. Vi behöver en avancerad hjärnkapacitet för att kunna navigera och veta var vi är. Det har de här tre forskarna knäckt koden till, säger Urban Lendahl. De tre Nobelpristagarnas upptäckter ökar kunskapen om hur hjärnan handskas med komplex information från en mängd sinnesintryck. Forskningen kan också bidra till bättre förståelse av hur minnet fungerar. Det kan på sikt även öka kunskapen kring sjukdomar som angriper nervsystemet, exempelvis Alzeimers sjukdom där förmågan att orientera sig kan gå förlorad. – Men det återstår mycket innan man förstå dessa sjukdomar. Det finns ingen direkt koppling idag. Det här är grundforskning, säger Annika Östman. Charlotte Delaryd

Nobelpriset i medicin eller fysiologi http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=406&grupp=21554&artikel=5983468 Medicinpriskommittén meddelar just nu att årets Nobelpris i fysiologi eller medicin utdelas med ena hälften till John O´Keefe som är chef för Sainsbury Wellcome Centre for Neural Circuits and Behaviour vid University College i London. Den andra hälften går gemensamt till May-Britt Moser och Edvard I. Moser vid Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet i Trondheim för deras upptäckter av celler som utgör ett positioneringssystem i hjärnan. Det handlar kort sagt om lokalsinnet. Med i programmet för att reda ut vad för sorts forskning som belönas är Urban Lehndal, professor i genetik vid Karolinska institutet.

Tekniken från helvetet gav Hell Nobelpriset http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/463225?programid=412 I början var det ingen som tog Stefan Hell, en av årets tre Nobelpristagare i kemi, på allvar. Han påstod nämligen att det måste gå att överlista den 100 år gamla regeln för hur bra mikroskop kan förstora objekt. Omöjligt, sa fysikersamhället. Men Stefan Hell fick rätt till slut. Med hans supermikroskop kan biologer nu studera levande celler i oöverträffad förstoring. Sändes kl 12:10 Dela Stefan Hells väg till Nobelpriset har varit lång. Han växte upp i en tysktalande stad i kommunistdiktaturens Rumänien. I ett nyckfullt politiskt system som godtyckligt kunde ta hus och egendom lärde han sig snart att utbildning är den värdefullaste tillgång en människa kan äga. Som tonåring kom han till dåvarande Västtyskland och blev snart intresserad av optik. Det var ett forskningsområde som stått i stort sett stilla i 100 år. Gränsen för hur mycket det gick att förstora ett objekt var uppnådd och gick inte att ta sig förbi, enligt gällande regler. Men Stefan Hell var övertygad om att det på något sätt måste gå. Ingen trodde dock på hans idéer och därför fick han heller inget jobb i Tyskland. Han vände Tyskland ryggen och hamnade till slut i Åbo i Finland. Det var också där, i sitt lilla studentrum, som han kom på nyckeln till hur ett mikroskop med tidigare oöverträffad förstoringsförmåga skulle kunna byggas. Hans efternamn, Hell, ger en fingervisning om vad det handlar om: på tyska betyder hell ljus och tekniken bygger på att utnyttja enskilda molekylers förmåga att skicka ut ljus för att avbilda ett objekt. Att hell på engelska betyder helvete gjorde att tekniken, som till en början var krånglig att använda, fick smeknamnet teknik från helvetet. I programmet medverkar Stefan Hell, nobelpristagare i kemi 2014 och professor vid Max Planck-institutet biofysikalisk kemi i Göttingen i Tyskland. Reporter: Marcus Hansson

Kristallografi avslöjar molekylernas inre sverigesradio.se/sida/avsnitt/463225?programid=412 I år firas Kristallografins år, 100 år efter att upptäckten att röntgenstrålar kunde avslöja det inre i materia belönades med Nobelpriset. Samtidigt färdigställs utanför Lund synkrotronen som ska ge kristallografer i Sverige och andra länder nya möjligheter. Sändes måndag 17 november kl 12:10 Dela Wilhelm Röntgen fick 1901 det första Nobelpriset i fysik för att han upptäckte strålningen som kan se in i sådant som inte det mänskliga ögat kan se. Men det var först några år senare som andra forskare gick vidare och tog reda på vad röntgenstrålningen var för något och hur det kunde användas. De första materialen som analyserades med röntgen var exempelvis diamant och koksalt, men så småningom lärde man sig att kristallisera biologiska material för att kunna undersöka dem med röntgen och därmed se deras kemiska uppbyggnad. Tidigare var det mycket tidsödande både att göra kristaller av olika ämnen och att sedan röntgenfotografera kristallerna. Varje molekyl krävde ofta flera tusen bilder och bildernas innehåll skulle sedan mätas och skrivas upp, för att man till slut skulle kunna göra en tredimensionell modell av en molekyls kompletta struktur. Idag är kristallografin effektiviserad i olika led och framförallt har allt kraftfullare datorer gjort beräkningarna snabbare men även kristallframställning och själva fotograferingen har till stor del automatiserats, inte minst med robotars hjälp, Flera olika universitet och institutioner i Sverige har idag mindre faciliteter för kristallografi med röntgen men den stora är Max II-synkrotronen i Lund, dit många svenska och utländska forskare åker för att utföra sin kristallografi. Helt nya möjligheter för kristallografi kommer dock under de närmaste åren, framförallt då det nya Max IV-laboratoriet öppnar utanför Lund. Där kommer det att bli möjligt att undersöka mycket mindre kristaller än vad som idag är möjligt vilket är mycket viktigt för forskningens behov. Även den andra stora anläggningen som byggs utanför Lund, ESS (European Spallation Source) kommer att erbjuda kristallografi, då med hjälp av neutronspridning. I år firas kristallografins år, 100 år efter att röntgenkristallografins upptäckt belönade den tyske fysikern von Laue med Nobelpriset. Samtidigt färdigställs nu den nya Max IV-synkrotronen i Lund som kommer att ge helt nya möjligheter att undersöka även mycket små kristaller. I programmet medverkar: Annika Nyberg, forskningskommunikatör vid Maxlab Lund, Thomas Ursby, projektledare Maxlab, Anders Liljas, professor Lunds universitet, Sindra Petersson-Årsköld, seniorrådgivare ESS i Lund, Bente Vestergaard, forskare vid Köpenhamns universitet och Janos Hajdu, professor i biokemi vidUppsala universitet. Reporter: Mats Carlsson-Lénart

= http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/463104?programid=412

Hon avslöjade penicillinets inre http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/460027?programid=412

Kristallografer i motvind fick Nobelpris http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/460069?programid=412 Lyssna (19 min) Ladda ner (19 min, mp3) Dan Shechtman med labb-boken som ledde till Nobelpriset. Foto: Therese Bergstedt/SR 1 av 2 Dan Shechtman med labb-boken som ledde till Nobelpriset. Foto: Therese Bergstedt/SR 2014 är det internationella kristallografiåret och i Vetandets värld möter vi två forskare som gjort vad som sett ut som omöjliga framsteg på kristallografins område. Både Ada Yonath och Dan Schechtman arbetade i motvind – men kom till slut att bli Nobelpristagare. Sändes tisdag 11 november kl 12:10 Dela Ada Yonath gav sig i kast med en utmaning som ansågs omöjlig, nämligen att kristallisera en ribosom, cellens proteinfabrik, för att kunna studera den med röntgendiffraktion. Nästan alla trodde att det var lönlöst. Men Ada Yonath arbetade envetet på med sina försök att ta reda på hur ribosomerna ser ut på atomnivå. Till slut lyckades hon. Det öppnade för forskning både om ny bättre antibiotika och om hur själva livet en gång kan ha startat. Vi möter henne i ett reportage från året hon fick Nobelpris i kemi, 2009. Vetenskapsradions Camilla Widebeck träffade henne på arbetsplatsen Weizmanninstitutet i Israel. Vi får höra om hennes långa resa från en fattig barndom i Jerusalem och Tel Aviv till den internationella forskningsscenen och Nobelpriset. Dan Schechtman hittade kristaller som var så konstiga att han inte blev trodd. Reportaget med honom är från 2011 då det var hans tur att få Nobelpris. Han berättar om den misstro som mötte honom efter det märkliga framsteget som kom att ändra på definitionen av vad en kristall kan vara. I programmet medverkar Ada Yonath, Nobelpristagare i kemi 2009 och Dan Shechtman, Nobelpristagare kemi 2011. Reportrar: Camilla Widebeck/Therese Bergstedt

Nobelpriset i kemi http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/440352?programid=412

Nobelpriset i fysik http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/440310?programid=412

Nobelpriset i medicin eller fysiologi http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/440268?programid=412

Nobelpristagare gjorde plats för sumobrottning http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/469016?programid=412 1 av 3 Hiroshi Amano på sitt kontor. Foto: Gustaf Klarin/Sveriges Radio Sumobrottning är en populär tv-sport i Japan. Numera är det tjocka killar som slåss på en tunn tv-skärm. Men så har det inte alltid varit. När Nobelpristagaren i fysik, Hiroshi Amano, var ung student var inte bara sumobrottarna tjocka, det var även tv-apparaterna. Det här innebar problem för japanerna eftersom de flesta bor i väldigt små bostäder, säger Hiroshi Amanao. Det här var ett problem som han ville lösa. Sändes kl 12:10 Dela LED är en förkortning som står för ljusemitterande dioder, som är tillverkade av halvledarmaterial som är uppbyggda i ett antal skikt. Dels skikt som har ett överskott på negativt laddade elektroner, dels skikt som har ett underskott på elektroner där man kan säga att det finns positivt laddade hål. När man lägger på en elektrisk spänning på halvledaren drivs de negativa elektronerna och de positiva hålen mot varandra. De förintas samtidigt som ljus uppstår. Elströmmen omvandlas direkt till ljuspartiklar, utan att det bildas värme. Detta till skilnad från traditionella lampor där det mesta av strömmen blir till värme, bara en mindre del blir ljus. De gröna och röda lysdioderna har funnits runt femtio är, men det var betydligt svårare att skapa den blå lysdioden som är en förutsättning för att få fram vitt LED-ljus. I en intervju i tidningen Japan News säger Hiroshi Amano att det lyckligaste som hänt i hans liv är mötet med Isamu Akasaki. Det var genom professor Isamu Akasaki som Amano blev introducerad till galliumnitriden, och det galliumnitrid som är något av kärnan i den här historien. För det var en kapplöpning mellan ett antal forskargrupper och ledande teknikföretag som satsade på olika material för att bygga sina LED-lampor. Helt klart var att det behövdes blått ledljus för att kunna skapa vitt ljus, men frågan var hur det skulle gå till. Galliumnitrid hade länge ansetts som lämpligt för att alstra det blå ljuset, problemet var att det verkade omöjligt att att tillverka galliumnitridkristaller av tillräckligt hög kvalitet. Det gjorde att de flesta satsade på zinkselenid, Men Isamau Akasaki gick mot strömmen.Han vägrade att ge upp galliumnitriden. Och hans forskargrupp där den unge Amano ingick fortsatte med tusentals olika experiment 1985 förändrades allt. Idag finns de i våra ficklampor och cykelljus. De finns i våra mobiltelefoner, tv-apparater och datorer, de blå lysdioderna. Och det är för uppfinningen av den blå lysdioden som Kungliga vetenskapsakademien i år väljer att ge Hiroshi Amano nobelpriset i fysik tillsammans med Isamu Akasaki och Shuji Nakamura. I programmet medverkar Hiroshi Amano vid Nagoya universitet.

One of this year's nobel prizes went to Hell.

Blå lysdioder mot alla odds http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/469057?programid=412

Nobelpriset i fysik http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/440310?programid=412

Fysikpriset till forskning om lysdioder http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=5984479

= Nobelpriset i fysik delas i år mellan Isamu Akasaki, Hiroshi Amano och Shuji Nakamura. De får priset för sin uppfinning av blå lysdioder som möjliggjort ljusstarka och energisnåla vita ljuskällor som används i exempelvis ficklampor, tv-skärmar och gatubelysning. Dela – Det känns otroligt, sade fysikpristagaren Shuji Nakamura, University of California, i samband med tisdagens presskonferens på Kungliga Vetenskapsakademien. Nobelkommittén motiverar priset med att pristagarna uppfunnit en ny energisnål och miljövänlig ljuskälla. När pristagarna gjorde uppfinningen i början av 1990-talet öppnades vägen för att förändra belysningstekniken från grunden. Blått LED-ljus var något som tidigare saknades. Om det kombineras med grönt och rött får man vitt ljus som har bra energieffektivitet, konstaterar Per Delsing, ordförande i Nobelkommittén för fysik. Men nu finns led-lampor i stort sett överallt. Gatubelysning, lampor i mobil, tv-skärmar och strålkastare är några exempel. Blå ljusdioder beskrivs som mycket viktigt för klimatet eftersom det drastiskt minskar energiförbrukningen för belysning. – Det nya är att man kan få samma ljusstyrka med kanske bara en tiondel av energin, och de har väldigt lång driftstid, säger Lars Bergström som är professor i fysik vid Stockholms universitet till Vetenskapsradion. Det är länge sedan fysikpriset gick till en teknisk uppfinning med så välkänd tillämpning, undantaget är Nobelpriset för den optiska fibern som möjliggör data-och mobiltrafik. – Det är kanske lite ovanligt att det här är något som vi alla ser dagligen. Den gamla glödlampan är ju till och med förbjuden inom EU, fortsätter Lars Bergström. – LED-lampan har påverkat hela vårt samhälle. Det som är nytt med teknologin är att den är nära släkt med datorteknologi som gör att man kan styra lampor på ett helt annat sätt och det finns enorma utvecklingsmöjligheter. De tre pristagarna kommer från Japan. Shuju Nakamura är verksam vid University of California. Isamu Akasaki forskar vid både Meijo University och Nagoya University i Japan. Även Hiroshi Amano forskar vid Nagoya University, där glädjen över Nobelpriset var stor under gårdagen. – Vi förväntade oss det här på vårt universitet, säger Satoshi Iwata, professor i elektronik på Nagoya University till Vetenskapsradion. Röda och gröna lysdioder har funnits sedan länge, men utan det blå ljuset kan inte vitt ljus skapas. Tekniken att skapa blå lysdioder dömdes inledningsvis ut av stora belysningsföretag och flera experiment i forskarvärlden misslyckades. Det var svårt att hitta lämpliga material för att kunna skapa ljus som gick att reproducera. Årets Nobelpristagare valde dock att fokusera på materialet galliumnitrid som har liknande egenskaper som aluminium. – Experter från stora företag sa att det var hopplöst, och det sägs att pristagarna var för sig gjorde uppemot 1500 misslyckade försök innan de hittade rätt kombination av material och tillverkningsmetod som resulterade i ljus som man kunde se med blotta ögat, säger Lars Bergström.

LED kan bli trådlöst internet http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=6033618

LED-lampor ska göra Köpenhamn smartare http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=6020498

Vetenskap & miljö : Fysik & matematik http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=406&grupp=12906

Ett pris i Alfred Nobels anda http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=5984716

Vetenskap & miljö : Nobel 2014 http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=406&grupp=21554

Tema: Nobel http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3944&grupp=12460

Ny teknik ger billiga lysdioder http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=2609155

Miljövänliga lysdioder kan ersätta lysrör http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=2834051

Läs en sammanfattning av studien här (extern länk) http://www.nature.com/nature/journal/v459/n7244/full/nature08003.html

Nature 459, 234-238 (14 May 2009) | doi:10.1038/nature08003; Received 6 December 2008; Accepted 20 March 2009 Article Links Figures and tables Supplementary info See Also Editor's Summary Article Tools Send to a friend Export citation Export references Rights and permissions Order commercial reprints Search Pubmed for Sebastian Reineke Frank Lindner Gregor Schwartz Nico Seidler Karsten Walzer Björn Lüssem more authors of this article Open Innovation Challenges Preclinical Models of Age-Related Macular Degeneration Deadline: Jan 12 2015 Reward: $50,000 USD Age-related macular degeneration (AMD) is the leading cause of vision loss in people 50 years of ag… NIH Single Cell Analysis Challenge: Follow That Cell Deadline: Dec 15 2014 Reward: $100,000 USD Many biological experiments are performed under the assumption that all cells of a particular “type… More Challenges Powered by:InnoCentive nature jobs Tenure-Track Faculty Positions (Assistant / Associate / Full Professor)Yale University, Department of Genetics Yale University School of Medicine Lab Heads at Janelia HHMI - Janelia Farm Research Campus More science jobs Post a job for free White organic light-emitting diodes with fluorescent tube efficiency Sebastian Reineke1, Frank Lindner1, Gregor Schwartz1, Nico Seidler1, Karsten Walzer1, Björn Lüssem1 & Karl Leo1 Institut für Angewandte Photophysik, George-Bähr-Strasse 1, D-01062 Dresden, Germany Correspondence to: Karl Leo1 Correspondence and requests for materials should be addressed to K.L. (Email: leo@iapp.de). Top of page Abstract The development of white organic light-emitting diodes1 (OLEDs) holds great promise for the production of highly efficient large-area light sources. High internal quantum efficiencies for the conversion of electrical energy to light have been realized2, 3, 4. Nevertheless, the overall device power efficiencies are still considerably below the 60–70 lumens per watt of fluorescent tubes, which is the current benchmark for novel light sources. Although some reports about highly power-efficient white OLEDs exist5, 6, details about structure and the measurement conditions of these structures have not been fully disclosed: the highest power efficiency reported in the scientific literature is 44 lm W-1 (ref. 7). Here we report an improved OLED structure which reaches fluorescent tube efficiency. By combining a carefully chosen emitter layer with high-refractive-index substrates8, 9, and using a periodic outcoupling structure, we achieve a device power efficiency of 90 lm W-1 at 1,000 candelas per square metre. This efficiency has the potential to be raised to 124 lm W-1 if the light outcoupling can be further improved. Besides approaching internal quantum efficiency values of one, we have also focused on reducing energetic and ohmic losses that occur during electron–photon conversion. We anticipate that our results will be a starting point for further research, leading to white OLEDs having efficiencies beyond 100 lm W-1. This could make white-light OLEDs, with their soft area light and high colour-rendering qualities, the light sources of choice for the future.

Det speciella med OLED-dioderna är att de kan sättas fast tätt och i stora mängder på väldigt tunna, och dessutom böjliga, ytor.

Tema: Nobel http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3944&grupp=12460

LED kan bli trådlöst internet http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3944&grupp=12460&artikel=6033618

Kemipriset för utveckling av supermikroskop http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=5985497

Hembyggt mikroskop gav Nobelpris http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/465814?programid=412

Nobelpriset i kemi http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/440352?programid=412

Video: Celldelning i Betzigs 3D-mikroskop http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=6030038

Nytt 3D-mikroskop fångar levande celler http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=6028916

Eric Betzig föreläser om supermikroskopet http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=5985674

Nobelpriset i medicin eller fysiologi http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/440268?programid=412

Nobelpris till radioamatör på http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/465773?programid=412

Kemipriset kan handla om proteiner http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=5984917

Forskning visar hur vi känner igen vår omgivning http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=4720648

Råttor visar vägen i makarna Mosers labb http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=6024092

Fladdermöss navigerar i 3D http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=6036027

#a
http://www.cogninova.com